Här ute på Östersjön, ja ungefär som texterna här gör. Förvisso återspeglar detta livet mitt, ingen dag är den andra lik, men vems är det?
När jag ändå sitter här på böljan den blå, tittar ut på pojkarna som sitter i fören, skrattandes när vågorna slår upp vatten på deras fötter, solen skiner, det killar i magen på dem, det är nu som jag passar på att presentera en del, den delen som så ofta får mig att undra hur i hela friden jag hamnade här!
År 2001 träffade jag min blivande make och skyddsängel, 22 år gammal stod jag som restaurangchef på McDonalds backaplan, serverade en ganska ointressant kille, men han sa något till mig som jag inte släppte och några dagar senare umgicks vi intensivt, uppenbarligen så satte vi i högsta växeln, för bara sju månader senare var jag gravid, icke genomtänkt det minsta, men till min impulsiva natur så kom Didrik som min första bromskloss, Gustaf kom som nr 2 och Ida-Louise som nummer 3. De bromsar upp alla äventyr som saknar grund att göras, tack gode Gud för alla mina bromsklossar och skyddsänglar! Nu har det slutat att hoppa/rulla här på Östersjön och jag slutar för att fortsätta senare...
Inlägg
